Resultat

PROFYLAXGRUPPEN

Mariatorget 1c
118 48 Stockholm
Tel: 08-758 02 10 Vi nås säkrast på telefon mån-fre mellan kl 09.00-12.00. Din kursledares mobilnr hittar du på boknings-bekräftelsen.

kurser@profylaxgruppen.com

Från trauma till drömförlossning!


Efter en mycket svår första förlossning hade Helena och Daniel bokat tid för kejsarsnitt inför andra barnet. Men tack vare stödsamtal och AnnasProfylaxkurs vågade hon möta utmaningen att föda naturligt ännu en gång. Och som hon födde! På mindre än tre timmar, utan medicinsk smärtlindring och med full kontroll, födde Helena en välmående liten Eric. "Känslan efter denna så oerhört fina upplevelse var helt obeskrivlig, jag bara fnissade och kände mig urstolt över mitt mod att ha vågat lita till min egen förmåga!


Första förlossningen för två år sedan med sugklocka, omfattande bristningar mm var en så traumatisk upplevelse att jag inte kunde föreställa mig våga gå igenom en vaginal förlossning igen. Jag hade nu därför fått ett snittdatum den 10 maj, som jag hoppades kunna hitta mod och kraft att boka av, men jag trodde faktiskt inte att jag skulle lyckas komma i mål med det. Men så började jag gå på väldigt bra Aurorasamtal (stödsamtal för kvinnor med förlossningsrädsla) hos chefsbarnmorskan på Danderyds förlossning, och gick därefter AnnasProfylax för omföderskor. Efter det vågade jag - med lite skräckblandat pirr i kroppen - boka av snittet några veckor innan beräknat datum!


Jag satt på kvällarna och vässade innehållet i min den här gången uppsatsliknande födelseplan tills jag var nöjd och la den i BB-väskan. Mot bakgrund av vår flickas födelse 2009, då större delen av pappa-dagarna spenderades i sjukhusmiljö, snickrade vi ihop avancerade barnvaktsplaner för Tuva, vi kunde inte föreställa oss att det kunde bli helt annorlunda den här gången.

Det hela startade med en kraftig blödning på måndagskvällen den 9 maj kl. 23.40. Det gjorde mig lite stressad eftersom en väninna som råkat ut för en liknande start fick veta, att det kunde vara moderkakan som höll på att lossna. Vi ringde in till Danderyds förlossning som bad oss komma in för undersökning. När barnvakten var installerad 20 minuter senare rullade vi,exakt klockan 00.00, hemifrån och då började också de första värkarna komma. Det var jag, Daniel och en väninna, som vi bett följa med oss som extra stöd.

När vi svängde in till förlossningen 25 minuter senare hade jag spontant växlat över från mellanandning till lättandning och värkarna hade börjat suga i mer och mer. Vi fick installera oss i ett rum och man satte en ctg-apparat under c:a 30 minuter.  Under tiden började det bli rejäl skjuts i värkarna och det var jättejobbigt att ligga på rygg och lättandas - nu ville jag bara resa mig upp och gå in i duschen. För att utesluta att det var moderkakan som orsakade blödningen kom en läkare och undersökte mig - och konstaterade att jag var öppen nio centimeter! Daniel och jag passade på att göra en segerviss high five mellan två värkar! En månad av regelbundna förvärkar och sammandragningar hade uppenbarligen gett effekt!

När kurvan äntligen var klar befriades jag från ctg:n och fick sätta mig på en pall inne i duschen och kunde med hjälp av andningen och värmen från duschen riktad mot nedre delen av magen hantera de nu riktigt starka (och effektiva!) värkarna, faktiskt utan större problem. Jag minns att jag fler gånger tänkte och förundrades över hur effektivt det var att andas på det här sättet.

Plötsligt hörde min väninna (som var med som backup-stöd) att min andning började förändras och jag kände själv att det nu var något som också förändras i min kropp. Lite motvilligt lämnade jag den underbara och skållheta duschen och la mig på sängen igen, fast nu på sidan, och fick hjälp med ett benstöd. Det var faktiskt helt ok att ligga så här och både andning och avslappning fungerade fint. Helst hade jag velat föda i ett mer upprätt läge, men ville samtidigt få hjälp med att undvika stora bristningar den här gången.

När jag låg där på sidan och andades hörde jag plötsligt mig själv börja bröla som en ko (!) och insåg samtidigt att nu kommer krystvärkarna med full kraft! Förra gången hade jag fått en ryggbedövning och kände aldrig riktigt av krystvärkarna, bara ett lätt tryck neråt.  Men jag kände samtidigt att det inte var dags att trycka på riktigt ännu, jag hade full kontakt med min kropp och min kapacitet och det kändes helt enormt! Efter att ha andats igenom några krystvärkar kände jag plötsligt att nu var det dags att hjälpa till. Barnmorskan som var beredd med sina varma handdukar behövde i princip inte använda dem. Jag fick efteråt höra, att hon mest hade stått bredvid eftersom hon märkte att jag själv kunde hantera utdrivningen utan att spricka. Jag krystade först lite lätt och sedan lite mer - och då kom hela huvudet ut på en gång, inte utan smärta men med full kontroll och en stark känsla av att vara i total kontakt med urkvinnan i mig. Jag böjde mig ner och kände på huvudet och en kladdig kalufs och blev så peppad att fortsätta!

Efter att ha andats igenom ytterligare några krystvärkar kände jag att det var dags för resten och jag tryckte på precis så mycket som jag kände behövdes och hela kroppen kom ut. Och jag fick hjälp av barnmorskan att själv ta emot min son och på egen hand lägga upp honom på mitt bröst  - alldeles underbart kladdig och varm!

Under hela förlossningen låg Erics hjärtljud mer eller mindre konstant kring 140, trots mina emellanåt riktigt intensiva värkar. Barnmorskan förklarade, att tack vare min effektiva andning blev barnet aldrig riktigt stressat utan mådde prima under hela förlossningen. Han fick också mycket riktigt full Apgar-poäng när han var framfödd - 10 på allt - och skrek bara till lite direkt när han nyss kommit ut och var sedan bara ganska nöjd och belåten!

Hela förlossningen hade tagit mindre än tre timmar, med start kl. 23.40 och i mål kl. 02.22 tisdagen den 10 maj, helt utan medicinsk smärtlindring, bara med ren profylaxandning. Känslan efter denna så oerhört fina upplevelse var helt obeskrivlig, jag bara fnissade och kände mig urstolt över mitt mod att ha vågat lita till min egen förmåga! När allt sedan var färdigt och moderkakan hade fått komma ut i sin egen takt och barnmorskan hade lagt två ytliga stygn (jämfört med 13 omfattande stygn förra gången)  kunde jag resa mig upp, gå på toaletten, ta en dusch och sedan klä på mig.

Det kändes helt surrealistiskt att må så bra när jag förra gången var mer eller mindre sängliggandes och beroende av smärtlindring dygnet runt under de första två veckorna av min dotters liv.

Vi sov några timmar på patienthotellet med vår lille prins mellan oss. Under förmiddagen tog jag en Alvedon för att lindra eftervärkarna när livmodern drog ihop sig igen. I övrigt var min kropp helt ren och allt fungerade som det skulle. Efter en utomhuslunch i det vackra majvädret och ett läkarbesök vid 13-tiden packade vi ihop och kunde själva hämta vår lilla Tuva på dagis strax efter kl. 15. Fram emot kvällen kom min mamma upp till Resarö från Skåne och vi spenderade några mysiga dagar tillsammans med vår nya lille familjemedlem. När de tio pappadagarna var till ända konstaterade vi, att vi den här gången hade fått en mysig liten minisemester och verkligen kunnat njuta fullt ut!

Det i mig och min självkänsla som förstördes vid den första förlossningen har nu, med den här fina revanschen, fått bästa tänkbara förutsättningar för läkning. Jag önskar att alla kvinnor kunde få uppleva sin förlossning med samma trygghet, kraft och tillit som jag fick möjlighet att känna när min lille Eric kom till världen!

Boka din kurs
Helena och Daniel fick en riktig dröm-revansch-förlossning när lillebror Eric kom till världen.
Barnmorskan förklarade att:  "tack vare Helenas effektiva andning blev barnet aldrig riktigt stressat utan mådde prima under hela förlossningen".